Corsair

Corsair 28 R "Carbon Tiger" vinner klass A, i 2002 års Round the Isle of Wight Race i England. [top]

Över 1.600 båtar deltog i årets upplaga av Storbritanniens största kappsegling, Round the Isle of White Race, som gick av stapeln lördagen den 22 juni. Carbon Tiger, min Corsair 28 R, med undertecknad som rorsman och en besättning bestående av Keith Bliss, Rob Gutteridge och Tim Reid kom etta på handikapp i klass A och slog alla i klassen samt kom tvåa totalt efter jätteflerskrovsbåten Club Med (nu omdöpt till Maiden).

Carbon Tiger hade den fjärde snabbast seglade tiden efter Club Med, ProVa (F-40 ex Toshiba) och Gleam (40 fots Grainger trimaran). Närmaste flerskrovare efter Carbon Tiger var en 40 fots holländsk trimaran som var 20 minuter efter och närmaste Corsair var 30 minuter efter på seglad tid. Av enskrovsbåtarna var gräddan av Storbritanniens toppkappseglingsbåtar upp till 60 fot representerade; Carbon Tiger slog allihop på såväl seglad som korrigerad tid. Carbon Tigers seglade tid var 5 timmar och 26 minuter, banan var cirka 51 sjömil.

Vinden var V-SV 7-9 m/sek vilket passar Corsair 28 alldeles utmärkt. Vi gjorde en styrbordstart en tredjedel upp på linjen, vi hade planerat den positionen för att få fri vind och större möjligheter att välja väg. Många flerskrovare var nere vid Royal Yacht Squadron-änden nära land, vi slog över på babord och sedan tillbaks till styrbord och gick före fältet med undantag av Electra, en annan Corsair 28 R. Ett tag hade vi en fight med Electra under några slag men vi fick så småningom ett försprång. Vi försökte att hitta maxfart samtidigt som vi höll oss i den starkaste strömmen och vinden. Det verkade absolut som om vi höll ut från ön mer än de andra små flerskrovsbåtarna, jag tror att vi hade mer vind därute.

Den enda "händelsen" var den franska 60-fotaren som dundrade förbi väldigt nära och sedan var nära en babord/styrbordsituation med Club Med (jag menar Maiden). Efter det handlade det bara om att hålla Electra stången. De var absolut inte långt efter vid the Needles (10 sjömil från starten), kanske en halv distansminut eller så. Vår bidevindsfart låg mestadels på 11-11,5 knop.

Efter the Needles var det vänstersväng och gennakersättning efter en halvvind med fock och stor för att hålla väl ut från klipporna. Vår båtfart från Needles till S:t Catherines Point och vidare till Bembridge Ledge var omkring 13 knop, med tillfälliga toppar på 15-16 knop. En gipp bara för att ta oss runt S:t Catherines Point, och sedan gippade vi oss hela vägen ner till Bembridge Ledge. Vi passerade den holländska 40-fots trimaranen före S:t Catherines Point ÷ de låg långt utanför ön i den starka motströmmen ÷ egentligen skulle vi ha gippat oss närmare men vi grejade i alla fall S:t Catherines Point.

Bembridge Ledge till the Forts i the Solent i 15-16 knop, halvvind med fock och stor och sedan den vanliga sträckbogen tillbaks till Cowes. Keith hade velat ha gennakern till the Forts, vi lyckades dock prata bort idén eftersom det var på gränsen, en halvvind på 8 m/sek. Hade vi fortsatt med gennakern tror jag att vi hade exploderat.

Jag tror också att vi hade fått en ännu bättre tid om vi hade hållit oss närmare ön. Det är lätt hänt att inte vara tillräckligt på hugget och slåss för varje meter. Jag är säker på att om vi hade haft båtar runtomkring oss så hade vi gippat mer för att få mindre motström.

Corsair 28:an uppförde sig som en dröm och svarade perfekt på skot och roder när hon pressades hårt. I den friska vinden trivdes hon med att seglas lågt. Vi trimmade focken så att spalten inte blev för smal och behöll skotvagnen 15 centimeter åt lovart och tog hem hårt på storskotet. Sedan körde vi lågt och letade efter smult vatten så mycket det gick. Det verkar vara det som gäller. Storsegel och fock var brittiska UK Tape Drive och gennakern kom från Smyth Sails, vi har lagt av med screacher i Storbritannien huvudakligen beroende på att det straffas för hårt i mättalet.

Uppdaterad 2005 01 17